När löven faller ner
För någon vecka sen fick jag en väldigt fin känsla som jag har saknat. Det var en av dom första fina höstdagarna, ni vet då det är sol, en sorts torr kyla och lätt fläktande. Jag cyklade ner till stan. För det mesta tar jag den vägen som går på asfalten, men den här gången ville jag cykla genom skogen. Lyssnade på Håkans En Vän Med En Bil, den låten har ett speciellt drag. Fick en så härlig känsla genom hela mig. En frihetskänsla. Och han sjöng "när löven faller ner". Inget kunde bli bättre. Allt kändes så fint där jag cyklade över löven som yrde under. Som att jag inte befann mig i all vardagligt trubbel. Utan på ett ställe där allt var fint.
Kommentarer
Trackback
